Min brorsa heter Noa

9789150117127

 

Min brorsa heter Noa

Text: Anna-Clara Tidholm

Bild: Joanna Hellgren

8-åriga Saga bor tillsammans med sin mamma och sin 16-åriga bror Noa. Bästa vännen heter Anisa, och en dag kommer tjejerna på Noa när han och hans kompisar sprejar hakkors på en sten, Saga vet inte att det är just hakkors men hon känner igen symbolen från storebroderns rum. Flickorna försöker en dag rita egna hakkors men då blir Noa arg eftersom de ritar fel. Han berättar att han har hakkors eftersom nazisterna hade det. Saga och Anisa som varken vet vad hakkors eller nazister är börjar googla, de hittar information om en gubbe som hette Adolf Hitler och om alla människor som dödades i kriget.

Något som slår mig är hur frånvarande vuxenvärlden är i att förklara och berätta om de här frågorna. Det är en massa hakkors överallt, t.ex på skolan, men istället för att ta upp problemen och prata med barnen om dem så säger bara lärarna att det var nazister som sprejade, utan att gå in på vad nazister ens är. De undviker. I boken finns också en antirasistisk demonstration med som spårar ur när maskerade rasister stormar folkmassan – väldigt likt Kärrtorp 2013. En av de maskerade är Noa, Saga känner igen honom trots att man inte kan se ansiktet.

Min brorsa heter Noa är en berättelse om rasism ur en 8-årings ögon. Den är å ena sidan rätt odramatisk eftersom det är ur ett barns synvinkel, men så fruktansvärd aktuell och angelägen att det är obehagligt att läsa. Vi måste kunna prata med barn om svåra och allvarliga saker, det är inte som om problemen försvinner bara för att vi vuxna stoppar våra huvuden i sanden. Barn tar reda på det mesta ändå vare sig vi vill eller inte. En viktig bok som inte borde missas, läs den med eller för ditt barn och prata om den. Eller varför inte låta barnet läsa för dig?

En Myras liv

En Myras liv

 

En Myras liv

Text: Linn Gottfridsson

Bild: Emma Adbåge

Myran, som egentligen heter Morgan, är en helt vanlig sexåring. Hans bästa vän heter Henny, han har en ny granne som heter Diego och som går i ettan och han har en mamma och pappa som pratar engelska när de bråkar och inte vill att han ska förstå. Och han vill ha en katt, han vill verkligen ha en katt, men det går inte för mamman är allergisk. Myran är ett helt vanligt förskoleklassbarn med helt vanliga problem, vilket gör det så lätt att känna igen sig.

En Myras liv är finurlig, rolig och allvarlig. Jag skrattade högt på många ställen och jag kan tänka mig att den är oerhört tacksam att högläsa då den är underhållande för både den vuxne och barnet. Jag som vuxen la rätt stor fokus på föräldrarnas problem och man förstod från början att det skulle sluta med skilsmässa, men jag tror inte att det är något barnet lägger stor vikt vid – om inte barnet i sig går igenom det Myran går igenom, då kan hen istället hitta stöd och humor i igenkänningen.

Det här är Linn Gottfridssons debut och jag hoppas att det är fler böcker på gång, för det här är riktigt riktigt bra. Jag har länge varit ett fan av Emma Adbåges illustrationer och om Gottfridsson fortsätter med barnböcker ser jag gärna fler samarbeten mellan dem.

Monstret i natten

Monstret i natten

 

Monstret i natten

Text: Mats Strandberg

Bild: Sofia Falkenhem

Jag ställde mig i kö till denna på mitt bibliotek så fort det var möjligt, men när jag sen köpte den i present till sambons systerson kunde jag inte låta bli att läsa innan den gavs bort (nya böcker är så jävla sega att komma till bibblan, iallafall när man längtar efter dem).

Monstret i natten handlar om Frank som på sin nioårsdag blir biten av grannens lilla hund, det är ett harmlöst bett men det förändrar Frank för alltid. Ungefär en vecka efter födelsedagen upptäcker Frank att han förvandlas till något varulvsliknande under nätterna, och att människor är livrädda för honom fastän han bara vill bli klappad på magen. Det handlar alltså om monster och mörker, men framför allt om utanförskap och att inte nödvändigtvis passa in i den mall som andra vill trycka in en i. Både som pojke och som monster känner sig Frank inte ”normal”, och det är en känsla som Strandberg förmedlar så otroligt bra. I slutet av boken hittar dock Frank andra som också är utanför, som också är monster, och han känner som om de vore hans flock. Illustrationerna av Sofia Falkenhem är underbara och perfekta för den här berättelsen. Ibland kan jag känna med speciellt 6-9 böcker att illustratören inte riktigt känner den värme för texten som författaren gör, men här är det verkligen som handen i handsken och det märks hur tight text och bild verkar.

Det här är första delen i en ny serie och jag ser fram emot nästa då jag tycker att Monstret i natten är riktigt stark. När det här inlägget kommer upp är det flera veckor sen boken gavs bort till en nybliven nioåring, men jag hoppas han gillar Frank lika mycket som jag gör.